pillowss

Suck, det är allt jag kan säga. Jag ogillar den här dagen så, så mycket. Ingenting känns bra. Det kändes inte ens bra när mamma gav mig en ny eyeliner och mascara. Det har varit så ganska mycket nu, att ingenting känns speciellt bra. Helgen som var kunde jag njuta ordentligt, fast även i njutningen fanns den där känslan av att allting inte var så bra. Varför? Varför kan inte jag kommer över det som hänt? Jag har själv sagt att jag aldrig kommer att acceptera Eriks bortgång, vilket jag fortfarande står för, men jag vill ändå lära mig leva med det. Jag vill lära mig leva med den hemska känslan, hur hemskt det nu än låter. Men, det måste väl bara ta sin tid I guess ..

Jag är ialla fall sjuk i feber idag så jag ska försöka sova nu alldeles strax. Ska bara kika in i Gustafs blogg. Juste, minns inte om jag skrivit det men Kristoffer va här i helgen. Han åkte hem igår och vi kommer inte ses förens Fredag nästa vecka. Men det får jag lov att stå ut med. Jag har väl inget annat val antar jag.

Jag älskar dig.

Jag har ingen bra dag idag och jag vet inte varför. Kanske för att min kusin i sista sekunden sa att hon har spytt halva natten och inte kan komma? Hon var sjuk för två veckor sen och säger sig ha fått ett 'återfall' nu. Jag är misstänksam, men säger hon så så är dt väl så också.. Min dåliga dag kan också bero på att jag hade en hemsk mardröm inatt. Jag vaknade vid tre och kallsvettades hela jag. Jag kunde inte somna om, jag ville inte somna om. Den va verkligen hemsk! Tur att jag hade både hund och katt bredvid mig. Dock vågade jag knappt gå ner för att låsa upp dörren när Erik en halvtimma senare ringde. Usch! Men men, jag ska väl försöka vända dt dåliga till dt goda. Bilen hem mot Bellan rullar iväg vid kvart över, förhoppningsvis gör vi nåt roligt..

Puss och kram!

9 månader sedan världen försvann till himlen

RIP Carmen
4 Mars 2009



I miss you
♥

Nu har det gått hela 8 månader
8 månader sedan du lämnade jorden
Jag saknar dig så att det gör ont

R I P Carmen
4 Mars 2009
Du är saknad


♥

Jag är inte glad just nu och lär inte bli dt
förens min lärare hör av sig imorgon!

På något sätt känner jag mig oerhört känslosam idag. Allting känns jätte konstigt. Jag är nog sur och ledsen. Jag ville inte att mormor, Anniina, Samuel och Eveliina skulle åka hem imorgon. Jag ville att dom skulle stanna längre. Jag hade vant mig vid att bo med min älskade mormor ju. Jag mår bra med henne! Åh, jag är jätte ledsen nu.. Och så ska vi fira jul i förbannade Avesta. Jag vill inte! Inget fel på folket så men.. Jag hade velat åka till Finland. Jag vill fan flytta till Finland! Så som dt känns nu så vill jag skita i allt och åka dit. Dt är så svårt att förklara, men jag mår så oerhört bra där. Dt är inte alls som här i Sverige, här i ruttna hålan Sunnerby. Här är dt bara en massa skitsnack, dt måste bara nåt seriöst fel på dessa jävla människor (läs: ungdommar). Åh, nu blir jag arg! Vafan ska livet vara så jävla fucked up för? Jag vill bort! Men kommer inte komma bort förens på Sportlovet.. Då ska jag fan ta ledigt från skolan Fredagen innan, så att jag är där extra länge. Nej, jag vill flytta dit.. Jävla Sverige och dess jävla krav. För dt är ju så, en jävla massa krav som ställs på en. Åh, jag ska nog skriva av mig i min dagbok istället. Ni har inte tillräckligt med stake i er för att läsa om mina känslor från och med nu!

Mikaela, what's going on? I miss you like hell baby! Vi som brukade ha så jävla roligt tillsammans. Haha kommer du tex ihåg båten? I do! Ena sekunden bråkade vi som bara den, abdra sekunden va vi hur bra polers som helst. Våren - 08, den va verkligen nåt speciellt. Askul hade vi ju! Varenda helg drack vi hemma hos dig. Haha, kommer du ihåg när du låg på golvet och så ställde jag mig bredvid dig och slängde Arn's kepa i papperkorgen och du började asgarva? Eller när jag nästan braka sönder hela din tv och allt. bara för att jag skulle krupa ut genom fönstret och röka? Eller när du sa världens skönaste kommentar; "Nu ska jag gå dit jag hör hemma: duschen!"? Eller när vi alltid på nåt jävla vänster lyckades byta tröja med varandra? Vet seriöst inte hur många gånger jag vaknade upp med din tröja på mig, haha!

Men nu har ju någonting hänt verkar dt som. Vi pratar ju aldrig längre.. Jag saknar dig så otroligt mycket! Din humor gjorde mig alltid happy, den va ju så bra! Tacka fan för att du konfirmerade dig och att vi hamnade i samma rum på Gotland. Dt va ju där allting började. Haha, sugen på sockerfritt godis föresten? ;-)

Nej, men dt jag ville komma fram till är att oavsett om vi inte är lika bra kompisar som förut, så är du alltid samma Mikalena för mig! Jag vet att du har dt svårt och så, vilket absolut inte är bra! Men jag hoppas att när du är redo så kan vi snacka om saker, för dt ska du veta också; jag finns gär no matter what! Dt är bara att skicka ett sms när du känner för dt. I promise att jag svarar så fort jag bara kan.

Mikis My Love!

Fucking skit vad jag inte är på bra humör! Min helvetes jävla kropp värker som in i helvete och dt är fanimig INTE mensvärk!! Just precis i nuet är dt den vänstra skitsidan som värker som fanders, and I hate it! Vafan ska jag göra?! Jag vill verkligen inte till akuten, aldrig i hela mitt liv! Men jag måste tyvärr.. Jag ska fan försöka genomlida natten, men blir dt inte bättre så ger jag upp! Dt här jävliga helvetet ska fan ta slut!!

Ha överseende, I'm going fuckin' crazy!

Detta kommer en dag sent, men jag måste ändå få in detta inlägg.

Min underbaraste Carmen försvann från jorden den 4:e Mars 2009.
I Söndags var dt alltså 7 månader sedan.



Sju hela månader sedan världen försvann till himmlen.
I miss you, min älskade ögonsten!
♥

Vart går gränsen? Dt är frågan jag har ställt minst tusen gånger i mitt huvud. Vart går gränsen mellan att retas och att mobbas, att säga ifrån och att polisanmäla? Tro mig folk, jag har funderat på att polisanmäla. Dt var inte ens jag som kom upp med idén, utan dt var vettiga vuxna människor.

Hur mycket får en människa utsättas för? Får dt gå så långt att den utsatta tvingas byta nummer, byta umgänge och till och med byta skola? Jag skiter just nu fullständigt i vilka som kommer att läsa detta. Just nu känner jag helt ärligt bara för att alla ska veta att jag mår skit. Jag mår verkligen inte bra! Och dt tack vare vissa människor (som nu ikväll blev fler, då två gjorde en comeback?).

Jag gråter precis varje dag. Idag stod jag och kollade ut genom fönstret och kände sen bara hur tårarna började rinna. Om dt inte vore för att jag har andra saker att göra, skulle jag ägna hela dagarna åt att gråta. För ja, dt är så mycket sorg jag bär inom mig. Istället tar jag en stund för mig själv varje dag och släpper ut allting. Resten av tiden dödar jag på annat sätt.

Är detta enligt er rätt? Ska en människa behöva må så dåligt som tex jag gör, bara för att andra ska "ha något att göra för stunden"? Jag hoppas fan på att ni människor om 20år kommer ens må en gnutta av hur jag mår idag, så ni får känna på the hell that keeps draging me down.

Undra fan hur ni kan leva med er själva?

Hello lovers!

Tyvärr så är hela jag splittrad just nu. Jag vet varken ut eller in. Jag vet inte hur jag känner eller vad jag förväntas känna. Lördagen var en händelserik dag och igår fick jag ett sms jag inte kan släppa. Känner mig otroligt speciell, men ändå inte. Som sagt, jag vet ingenting just nu. Men en sak är säker; jag vill snart tillbaka till Avesta! Dt är ungefär dt ända jag vet just nu..

Puss och kram!