pillowss

Vart går gränsen? Dt är frågan jag har ställt minst tusen gånger i mitt huvud. Vart går gränsen mellan att retas och att mobbas, att säga ifrån och att polisanmäla? Tro mig folk, jag har funderat på att polisanmäla. Dt var inte ens jag som kom upp med idén, utan dt var vettiga vuxna människor.

Hur mycket får en människa utsättas för? Får dt gå så långt att den utsatta tvingas byta nummer, byta umgänge och till och med byta skola? Jag skiter just nu fullständigt i vilka som kommer att läsa detta. Just nu känner jag helt ärligt bara för att alla ska veta att jag mår skit. Jag mår verkligen inte bra! Och dt tack vare vissa människor (som nu ikväll blev fler, då två gjorde en comeback?).

Jag gråter precis varje dag. Idag stod jag och kollade ut genom fönstret och kände sen bara hur tårarna började rinna. Om dt inte vore för att jag har andra saker att göra, skulle jag ägna hela dagarna åt att gråta. För ja, dt är så mycket sorg jag bär inom mig. Istället tar jag en stund för mig själv varje dag och släpper ut allting. Resten av tiden dödar jag på annat sätt.

Är detta enligt er rätt? Ska en människa behöva må så dåligt som tex jag gör, bara för att andra ska "ha något att göra för stunden"? Jag hoppas fan på att ni människor om 20år kommer ens må en gnutta av hur jag mår idag, så ni får känna på the hell that keeps draging me down.

Undra fan hur ni kan leva med er själva?