12 Januari 2012
Jag får jämt för mig att skriva in 2010, när jag egentligen måste skriva 2010. Jag vet inte varför..
Jag sitter nere i vardagsrummet och kollar på "Fast Five". Det är en film jag skulle kunna se igen och igen, för jag tycker den är så grymt jäkla bra. Förutom att kolla på film så sitter jag ju uppenbarligen här och skriver. Jag har även ätit ett par mackor och druckit o'boy. Jag har jordens nackspärr så jag har också skapligt ont på vissa ställen. Jag är ganska trött, men ändå inte tillräckligt. Jag har inga stora behov just nu faktiskt. Förutom att få bort smärtan i nacken. Annars är jag ganska tillfredsställd. Jag har inte ens ett sockersug, och det är väldigt stort!
Imorgon är det Fredagen den trettonde. Imorgon är det också begravningsdags. Andres "Paddan" Bjugård gick hastigt och tragiskt nog bort i December och imorgon är det ett sista hejdå. jag kände visserligen inte honom jätte bra, men han var en av Eriks absolut bästa och äldsta kompisar. Han hade varit hemma hos oss en triljon gånger och var en jätte go och snäll kille. Livet har så oväntade kurvor ibland.. Klockan ett börjar den ialla fall, i Sorunda kyrka.
Nyår och jul har ju flutit förbi också. Julafton var helt okej. Jag, mamma, pappa, Kristoffer, farmor, Anne, Micke, Jocke och Jimmy var här. Vi åt gott, drack lite, öppnade julklappar och spelade UNO. Nyår spenderades i Avesta. Det var riktigt roligt. Jag, Kristoffer, Jessica, Ekholm, Jonte, Ellinor, Andreas och många fler var hemma hos min pojke och drack och hade roligt. Jag fick nya vänner och kom en bit närmare en "familjemedlem" (Andreas, Kristoffers tvilling). Enda missödet var att när vi en snabbis stack hem till en kille, vars familj var hemma, råkade en staty gå i tusen bitar och vi vart bokstavligen utknuffade ur deras hus på två blanka sekunder. Men men, vid sex tiden på morgonen kom jag och Kristoffer i säng. Ni kanske kan förstå att vi inte var på topp dagen efter.
Nu ska jag ta hand om min nacke, troligen ska jag sova. Filmen kan jag se klart på imorgon när jag gör mig redo för begravning. Jag känner att det, för mig, är viktigt att vara fin, för att på något sätt hedra den avlidne. But that's just me! Jag ska satsa på håret och inte på sminket, för det kommer nog att fällas en tår eller två.
Inga bilder i detta inlägg, sitter inte vid rätt dator. Pussen och kramen, vi ses när vi ses!
