pillowss

Det var nu hur länge som helst som jag skrev sist. Jag vet inte, ibland får jag såna här ryck, då sitter jag här (oftast ganska sent också) och skriver. Men sen ångrar jag mig, sparar inlägget och trycker bort skiten. Så loggar jag in igen senare, ändrar ett par saker och publicerar ändå. Jag känner liksom att det är ganska skönt att kunna gå in på någon internetsida och se med sina egna ord vad man gjort och tänkt.

Idag har jag, mamma, pappa, Kristoffer och min mummu varit i Sorunda. På kyrkogården närmare bestämt. För igår kom Eriks gravsten på plats. Den är så fin, verkligen! Men det känns.. Ja, det känns sådär. Det är liksom verkligen definitivt. Erik kommer inte att komma tillbaka. Han har inte bara åkt iväg någonstans. För det är så det känns. jag sitter bara och väntar på att han ska dyka upp snart. Jag saknar honom så mycket! Min finaste lillebror.. Allting är så stört! Jag förstår inte varför det känns som att allting är som vanligt, men att ingenting ändå är som förr. Frustrerande känsla!

Skolan vankar väl på, men jag har tusen miljoner triljarder hemuppgifter att göra på nu.. En vecka. My goood! Det får gå som det går och bli som det blir. Jag ska lägga ner kraft och energi på det, men jag är samtidigt helt utpumpad på allt vad ork heter. Så sent som ikväll föll tårarna för min bror. Då har man inte direkt orken (eller viljan..) att doppa näsan i en massa skolpapper och pärmar.

Nu ska jag gå ut och röka, för att sedan gå genom badrummet till sängen. Jag är trött, verkligen trött.

Eriks fina sten, precis som han säkert hade velat ha den.
Svart granit, helt slät (han klagade ofta över farfars gravsten som inte är helt slät, det fastnar mycket löv och barr på den), silvriga bokstäver och med en inbyggd lykta. En bild på Erik, i svart och grått, från midsommar förra året. Även en ängel med tre stjärnor från handen, en från mig, en från mamma och en från pappa.
<3